Bernt Månsson – på förekommen anledning

I november 2007 skev jag om kommande cd.boxen Monster och annat härsedan dess har det hänt en hel del.

Kiss besökte Stockholm i fredags, och jag var inte där.. på en Kiss-konsert i Sverige, för första gången någonsin, varför?

Svaret är ganska enkelt Kiss behöver inte sina fans längre.

Kiss vill att vi fans skall betala 900 kr för en konsert. Simmons har gjort klart, igen att bandet inte kommer att ge ut några nya skivor. Och så förstås för att man kan man träffa bandet, för den facila summan av 9.000 kr.. i ett par minuter. Simmons själv är motsägelsefull i en intervju i AB där han säger att han inte bryr sig om pengar.

Jag har varit en stor fan av bandet sedan 1975, och har alltid ansett att Kiss är det band som har varit mest innovativa och bjudit sina fans på allt. Vi fans har i gengäld gett allt.

Jag har köpt alla bandets skivor, först på vinyl/kassetter, sedan på CD – både japanskt och vanlig.

Jag har köpt bandets filmer på, VHS, Laserskiva och DVD. Är inte mina pengar värda mer än så?

Vad har Kiss bjudet på sedan sin ”comeback” 1996? Jo två album, och fyrtiofjorton nyutgivningar av istort sätt samma låtar.. igen. Slutligen även två feta boxar, med gamla låtar.

Jag beundrar fortfarande Kiss som band och företelse, men jag kommer att inte köpa fler Kiss-prylar.

Min generation är nog den sista som faktiskt köper sin musik, och betalar för den. Skall Kiss fortsatta och överleva, så får, framförallt Simmons tänka om. Två som faktiskt fortfarande bjuder på sig själva är Singer och Thayer, de är fortfarande unga och hungriga.

Om vi går tillbaka till sjuttiotalet, då Kiss var unga och hungriga, bjöd de på ett mervärde i sina plattor, då. Det var utvik, texter på inneromslagen, böcker, broschyrer.. you name it. Det och bandets spektakulära makeup gjorde att bandet blev the hottest band in the land. Men nu är de varken hungriga eller heta.. bara trötta och mätta.