Bernt Månsson – på förekommen anledning

Klockan är strax efter åtta på nyårsmorgonen, och jag sitter i mitt kök och tittar ut över de stora tunga tjocka snöflingor som faller utanför.

Det här dygnet började för drygt åtta timmar sedan då jag tillsammans med min fru och en sexårig fotoentusiast försökte att fånga nyårsaftonens raketer på bild.

En timme senare satt jag i samma kök som nu och åt nyårssuppé med 6/7-delar av familjen. Där satt jag och övriga familjen och delade ut nyårslöften.

När klockan var fyra på morgonen, och jag faktiskt hade somnat in för kvällen, vaknade jag av att vi var fyra personer i sängen.Jag gav upp, tog min dator, kudde och täcke och boade in mig på soffan, men har jag lyckats somna då.. icke.

Istället har jag plöjt igenom diverse tidningar och bloggar på nätet, bland de mer tråkiga inläggen hittade jag ett om en 16-åring som har fått ansiktet bortslitet av en raket (men hur lyckas man med det egentligen..??). Att de stora haven är fulla av skräp och skit och att Mauro Scocco har slutat blogga. De första två händelserna kan jag inte ensam göra så mycket åt, men att Mauro lägger ned sitt bloggande tycker jag är trist. Jag som tidigare aldrig har gillat Mauro Scocco, har nu fått en helt annat syn på honom och han har förvandlats till en riktigt trevlig prick, full med kött och blod samt riktigt vettiga ideer. Mauro, jag har dina plattor här hemma hos mig! Lägg inte ned bloggandet, kom tillbaka då och då, impulsblogga!!

Ett tunt, tunt täcke med snö ligger över gårdsplanen, och jag undrar.. om jag kan somna innan huset vaknar igen.

Gott nytt år!!