Bernt Månsson – på förekommen anledning

I går läste jag i tidningen Metro om en biljettkontrollant, som blev biten i benet av en passagerare. I samma artikel står det om att de måste vara fem kontrollanter får att skydda sig mot våld.

Jag satt och tänkte, skulle jag i mitt jobb vilja ha stryk eller bli hotad med stryk? Jag skulle inte tro det. Oavsett vad en framtida chef skulle erbjuda i lön.

Återigen till artikeln ”det är alla provoceringar, hot och kränkningar som är värst”. Vidare skriver Metro att tidningens tidigare artiklar i ämnet har skapat ”stor förvirring på företaget”. Förstod inte de anställda vad de skulle göra på sitt jobb?

”Goddag och välkommen till ditt nya jobb. Idag skall vi lära oss att kontrollera biljetter, kräva 1.200 kr av de som har felstämplade biljetter och lära oss hur vi skall undvika att få stryk när vi berätta detta”.

Slutligen angående gårdagens artikel är detta citat bäst: ”Det finns 1 000 bra saker. Vi gör jättenytta”, säger biljettkontrollanterna om sitt jobb. Vad menade de egentligen?

Det här får mig osökt att tänka på kronofogdar. Vad är det för slags människor som har som önskan att jobba som kronofogdar.

Samma sak där, första dagen på jobbet: ”Välkommen till ditt nya jobb, idag skall vi lära oss att driva in skuldsattas bilar, som de behöver för att kunna utföra sitt arbete och skjutsa barn till och från idrottsträningar”. ”Och så skall vi lära oss att undvika att få stryk på jobbet”.

Till saken hör att jag varken känner kronofogdar eller biljettkontrollanter. Om jag gjorde det så skulle jag fråga: ”Hur trivs du på jobbet, egentligen? Varför väljer du ett jobb där du kan få stryk? Vad får dig att växa och må brapå jobbet?

Andra bloggar om: kontrollanter, biljetter, kronofogden, kollektivtrafik, må bra