Bernt Månsson – på förekommen anledning

Min arbetsgivare ville att jag skulle kika till företagets datorutrustning pÃ¥ filialkontoret i Örebro. Det är knappt att jag vÃ¥gar erkänna det, men jag har varit i Örebro en gÃ¥ng tidigare.. det var när jag var 11 Ã¥r – det är ett tag sedan. Och inte kommer jag ihÃ¥g nÃ¥got frÃ¥n den gÃ¥ngen, mer än att jag och min familj gick pÃ¥ en villagata och det var riktigt varmt. Jo det var sommar den gÃ¥ngen.

Trots att jag större delen av tiden var begravd av mitt arbete så tittade jag ut en timme. Jag skulle besöka en butik en bit ifrån för att plocka upp lite tillbehör, och det var så fiffigt att jag fick mitt Örebro i miniatyr.

Vid Järntorget sÃ¥ tvärstannade jag och kikade till vänster, vad ser jag? ”Pizzeria Elvis”. Direkt kommer jag att tänka pÃ¥ den rikskända ”Pizzeria Pingvin” i Uddevalla. Jag undrar ju förstÃ¥s hur ägarna tänkte? ”Jo, vi döper pizzerian efter Elvis, sÃ¥ att alla förstÃ¥r hur tjock man blir när de äter vÃ¥ra pizzor”.

Jag hann inte längre förrän jag hittade skivbörsen ”Banana moon”, även den hjärnan skulle man vilja se in i.

Och vad vore en resa, utan slottet? Det är ju ett måste, där det ligger omgivet av vatten. Slottet är definitivt med på min lista nästa gång.

Hjalmar bor i Örebro, törs man gå ombord på hans skepp?

En bio har man i Örebro, gissa vad den heter? Några gissningar? Det är SF som driver den, och då heter den Filmstaden. De är fantasifulla tänkarna på Svensk Filmindustri.

Jag fick tag på det jag sökte, gick med raska steg tillbaka till min arbetsplats, gjorde mitt jobb och skulle ge mig av tillbaka till Stockholm, då jag upptäcker den underbara neonskylten ovanför centralstationen.

Andra bloggar om: Örebro, Elvis, tågstation